www.sweboxcoach.se © 2010 

Svensk boxning blöder

2011-09-26

Det som är så skrämmande är att ingen, absolut ingen, förstår den dödsdans som pågår inför våra ögon. Oberoende åt vilket håll man vänder sig uppenbarar sig hela tiden olika orsaker och anledningar till varför den svenska boxningsrörelsen mår som den gör. En del hävdar att det är den sittande styrelsens fel, andra dristar sig att påstå att det är den så kallade oppositionens fel. Här är uppfinningsrikedomen oändlig i jakten att hitta en syndabock.

Ett litet axplock över olika anledningar:

• det är olika bloggares fel

• det är SBI:s fel

• det är miljonmannens fel

• det är domarkommitténs fel

• det är AIBA:s fel

• det är hattmannens fel

• det är informationskommitténs fel

• det är demokratins fel

• det är raggarns fel

• det är sportjournalistens fel

• det är kampsportsdelegationens fel

• och så vidare

Sanningen är den att det inte är någon enskild av de ovanstående nämndas fel.

Faktum är att det är ALLA inblandades fel.

Den svenska boxningsrörelsen sitter idag i en kris av sällan skådat slag där anständighet och samarbetsvilja lyser med sin frånvaro.

Vi som på ett eller annat sätt är engagerade inom den idrott vi älskar allra mest, tycker förstås att boxning är det viktigaste som finns. Det är bara det att inga andra förstår detta. Boxning var ju något som redan ”de gamla grekerna” hängav sig åt. Boxning är kultur med anor. Och håller man på med så djupt förankrad idrott kan man bete sig precis som man vill. Eller hur?

Låt oss då ta ett steg ut ur ankdammen för att betrakta den svenska boxningsrörelsen i neutrala termer för att på så sätt kunna få något att jämföra rörelsen med.

För att få en relevant jämförelse med omvärlden är ekonomi ett av verktygen man kan använda. Svenska Boxningsförbundet omsätter i runda slängar ca. 6,5 miljoner kronor per år.

6,5 miljoner kronor är vad en ishockeyförening alt. fotbollsförening i de lägre divisionerna (div. 2) omsätter per år. Svensk boxning är ekonomiskt sett inte större än en mindre idrottsförening i de lägre divisionerna. Kritikerna till detta resonemang tycker säkert att man inte kan jämföra saker på detta sätt. Saken är den att det kan man visst göra, om man gör det för att belysa den ekonomiska storleken av Svenska Boxningsförbundet. Boxningen räknas inte som en ”stor” idrott.

Trots detta väljer man att ställa till med så mycket oreda som möjligt så fort det bjuds tillfälle till detta.

Vad kan man då göra för att ta sig ur detta dödläge?

Svaret på detta är att det INTE GÅR att göra något. I alla fall inte ÄNNU.

Svensk boxning måste, för att överleva, hitta en gemensam plattform för att kunna arbeta mot en fastställd och entydig vision.

I vilken riktning skall svensk boxning drivas?

För att ett sådant arbete överhuvudtaget skall vara möjligt måste all prestige, allt revirtänkande, all mobbing och allt gnäll läggas åt sidan till förmån för ett samarbetsklimat som präglas av det som svensk boxning är i total avsaknad av, nämligen ANSTÄNDIGHET.

//Michael Gustafsson

(Publ. av PO Lindell)